Mellan rutorna

Det sitter en nattfjäril mellan fönsterrutorna i mitt syrum. Kanske sover den sin vintersömn, kanske är den död. Kanske har den flytt undan någonting utanför bara för att sitta fast igen, klämd mellan två glasskivor. Livet är ibland som att sitta mellan fönsterrutor. På ömse sidor om en pågår livet medan man liksom krupit undan för att hämta andan lite. Kanske har man hamnat där av en slump, det var ju inte alls där man ville vara. Man ville flyga fritt och svärma runt ljuset, men det verkade samtidigt så osäkert. Jag hoppas att du bara sover, lilla nattfjäril. Hämta kraft, jag ska inte störa dig. Och när solen börjar värma igen, hittar du vägen ut. Snön smälter, allt det mörka är bytt mot ljus och livet börjar om på nytt.