Tala är silver

Väntar på bussen som ska ta mig in till centrum och till ett möte. Ett gäng högstadietjejer kommer springandes från den närliggande skolan, skikandes och med håren fladdrande i den 27-gradiga kylan. De ska också in till centrum, det är fredag och ljuset gör en nästan lite berusad. Väl inne i bussens värme slås jag av hur känsliga mina öron har blivit med åren. Tjejerna pratar högt för att överrösta varandra, skriker och skrattar, precis så där som tjejer alltid har gjort (även jag) i den åldern. De pratar oavbrutet om till synes ingenting speciellt och jag trevar instinktivt efter min mp3-spelare för att få lite musik som avleder mina stresshormoner.

Vi har tusen och åter tusen ord att uttala men ändå säger vi inte det vi egentligen tänker. Vi är sämre än djuren på att skaffa oss en partner, upprätthålla fred eller fostra våra barn, kanske just på grund av vår förmåga att tala. Vi pratar en massa, kråmar oss inför vänner och bekanta, sitter i möten, känner oss viktiga, men i slutänden är det bara prat, prat, prat. Jag blir ibland så trött på alla som pratar och trött på min egen röst för den delen. Jag inser trött att batterierna i min mp3-spelare tyvärr är slut. Jag nöjer mig att peta in hörsnäckorna i öronen och sen lyssnar jag istället till de dämpade ljuden av livet som pågår runt omkring mig.

Diet is just "die" with a T in it...

Min farmor som aldrig bantade en dag i hela sitt liv, bakade smaskiga bullar och alltid använde riktigt smör och grädde i såsen levde och hade hälsan i hela 91 år. Farfar som inte direkt var smärt om midjan, aldrig hade satt sin fot på ett gym samt åt allt som farmor ställde fram dog av prostatacancer när han var 85 år. Men nu har forskare kommit fram till att gener inte har så stor betydelse på livslängden, det är hur man sköter sig som räknas. Jag vet att socker och vitt bröd inte är hälsosamt, men allt annat verkar vara en gråzon beroende på vem man frågar.

Frukt är nyttigt, men innehåller syror och socker som inte är bra för tänderna och blodsockret. Bananer innehåller massvis med kalorier, men det var visst inte kalorierna som var farligast utan kolhydraterna. Kolhydrater är socker och socker finns i nästan allt, t.o.m potatis. Lightprodukter är inte bra för sötningsmedel har orsakat cancer hos labbrått och och dessutom blir man trög i huvudet av det. Det var alltså inte lättdryck man glatt hällde i sig utan dumdryck? Kanske är det dumdrycken som gör det så svårt att veta hur just JAG ska äta för att må allra bäst? Vi har under en längre tid köpt smaksatt mineralvatten istället för läsk för det är ju verkligen inte nyttigt. Nu visar det sig att mineralvatten innehåller natrium som kan höja blodtrycket och det är ju verkligen inte nyttigt så då får vi väl sluta med det också.

I Aftonbladet läser jag en krönika där journalisten frågar sin gamla anmoder om varför hon lyckats hålla sig frisk trots ett inte allt för fett och sockerfritt liv. Jag kan inte citera exakt men något i den här stilen får han som svar "Tja, det beror kanske på att det hade inte hunnit bli farligt när jag började med det." Om min farfar hade levt hade han mest troligt sagt det samma. Sen hade han klappat mig på armen med sin stora mjuka hand och plirat lite busigt bakom glasögonen. Jag tror ett lättsamt sinne är det bästa för hälsan.