Stänk och flikar

Jag kommer på mig själv med att planlöst surfa runt på nätet, slökollar bloggar, en klädbutik och några böcker men sen nej, jag klickar på krysset och får frågan "Vill du stänga den aktuella fliken, eller alla flikar?" Jag väljer "Stäng alla flikar" och med ens inser jag att det är en bra titel på en bok, en skiva eller kanske en dikt. Men det är lördag, jag har jobbat och ätit pizza så jag känner verkligen inte för att vara kreativ. Jag tänker på alla människor där jag är en i mängden som springer runt, oroar sig, försöker se snygg ut, man pratar en massa men säger egentligen inte särskilt mycket. Man är egentligen inte viktigare än ett plankton eller en mask, men man inbildar sig det för att man har en blogg, ett jobb, den senaste mobilen och massa vänner på Facebook. Jag blir så trött, jag måste sluta. Tiden är allt för kort och samtidigt blir den ännu kortare för att jag slösar bort den på att slösurfa. Jag borde promenera mer, träffa folk, virka, resa och läsa massvis med böcker men jag fastnar i internets fördärvliga värld. Tänker på hur framsynt Ray Bradbury var när han 1953 publicerade romanen "Farenheith 451" där frun i huset lever sitt liv med en elektronisk familj på en skärm. Ja tack, jag vill stänga alla flikar...