Att längta bort

Jag har vissa platser i världen dit jag ibland längtar. Jag skriver inte vilka ställen för då kommer ni att tycka att jag är en tönt som inte har några ambitioner. Det är till platser där jag upplevt trevliga saker på ett eller annat sätt. Ibland tror jag att min längtan är som den en liten tjej känner inför en Idol-deltagare. Romantiskt, pirrigt och fullständigt verklighetsfrånvänt. Jag misstänker att det inte skulle kännas på samma sätt om jag skulle flytta dit och jobba som jag gör nu. Då skulle platsen snabbt förlora sitt trolska skimmer och bli vardagsgrå oavsett väderlek. Nä, det är själva känslan av att vara ledig och bekymmerslös (för det är på semestern alt. under studier) som jag varit på min längtans platser. Kaffet smakar godare, utsikten är bättre, människorna är så myyyyysiga och själv är man ett under av avslappnad, social kompetens. Det är bra att de finns, våra längtans platser. De påminner oss om att bakom vardagens tristess döljer sig ett paradis, bara vi vågar vara närvarande och inte alltid längta bort.