Jag börjar skönja ett mönster i både mitt egna och andras tv-tittande. Liksom mycket annat hör det ihop med en bok, i detta fall "Liftarens guide till galaxen" av Douglas Adams. Där förundras en av karaktärerna över människornas användning av videoapparater. De spelar in och ser program som människorna själva inte behöver/vill/hinner med att se. Min teori om tv-tittande är att vi ser program som handlar om sådant som vi själva drömmer om att göra, men som vi inte hinner med. Själv ser jag helst program som helst utspelar sig på engelska landsbygden och består i att personerna har lämnat 9-5-jobbet för att leva "det goda lantlivet". Ibland är det någon som dessutom lagar mat och har fester för sina vänner i sitt pitoreska stenhus med vasstak. En katt slummrar i en sliten fotölj, hönsen värper ägg i långa banor och köksträdgården är full av godsaker som bara väntar på att bli plockade.
Matlagningsprogram och inredningsprogram verkar det finnas en närmast omättlig hunger efter. Det blir lätt så när man efter arbetsdagens slut sjunker ner i soffan och middagen bestod av korv och makaroner (för vilken gång i ordningen). Det är då jag vill drömma mig bort till långkok, öppna spisar, handstickade tröjor och doften av nyhuggen ved. Det är inte det enkla livet, det vet jag mycket väl. Men det är min verklighetsflykt som gör det vanliga livet lite lättare att hantera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar