När klockan var 22.30 igår kväll la jag ifrån mig boken, petade in öronpropparna och tog på mig min sovmask. Jag pussade min make godnatt, bökade en trevlig sovgrop och intog horisontalläge i akt och mening att sova min skönhetssömn. Utan att gå närmare in på det så kan jag slå fast att det behövs verkligen... Allt frid och fröjd i cirka 1 timme, sen vaknar jag. Maken ligger fortfarande och läser, det är ljust i sovrummet. På en millisekund är mitt huvud fyllt av det babbel som vanligtvis fyller mitt huvud i vaket tillstånd. Det är omöjligt att somna om.
Jag gör alltså som det påstår att man ska göra när man har sömnproblem: jag kliver upp och gör något annat. Maken fortsätter läsa, jag tar tillfället i akt att skriva ner lite av det som snurrar i huvudet på ett papper istället. Funderar på om detta sömntrixande är ett uttryck för ålderdomens antågande. I 20-års åldern sov jag 4 timmar per natt när jag hade något roligare än sömn på gång. Det gick utmärkt (ett tag). Nu behöver jag sammanhållen sömn, helst mellan 22.00 och 06.00 för att känna mig på topp. Det irriterar mig. Det lämnar inte mycket tid över till trevligheter när väl arbetsdagen är avslutad. Kanske om jag la manken till och började träna seriöst... Kroppen är väl inte tillräckligt uttröttad efter en dag framför datorn. Jag misstänker att mina förfäder inte hade problem med att somna på kvällen när de kom hem från skogen och ladugården.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar