I ett obevakat ögonblick...

...kliver man in i garnaffären "bara för att titta lite". Korgarna där hemma är fyllda av nystan i allsköns färger och grovlek, men det kan ju ha kommit någonting nytt som man kan fingra på. Inte köpa, bara klämma lite... Det är någonting visst med melerat garn. Det ser så läckert ut där det ligger i hyllan och genast spinner hjärnan igång på hur vackert det skulle vara med ett par vantar i det där flammiga garnet. Borta är insikten om att melerat Raggi-garn mest ser ut som kamoflage-mönster som ingen vettig människa skulle ikläda sig i när man väl har tillverkat något av det. Likt förbannat köper man ett nystan som sedan ligger där som en stum förebråelse över det faktum att det är mycket trevligare att virka i enfärgat garn och skapa egna färgskiftningar med avvikande färger. Att man aldrig lär sig...