En god idé?

Ni som håller på med slöjd och hantverk känner kanske igen er. Det börjar med en häftig idé, kanske precis innan man ska gå och lägga sig. Man blir euforisk av lycka, av sitt eget genialiska tänkande och måste genast skrida till verket. Skit samma att man ska upp och knega på sitt själsdödande lönearbete om ynka 6 timmar, här ska SKAPAS! Och man drar fram allt; pärlor, garn, verktyg, textilfärg, 3 meter ståltråd och en plåtsax. Så dyker man in i härligheten. I huvudet svävar en allt häftigare bild av den ursprungliga idén, men det går liksom inte att hejda sig nu när man har väckt upp halva huset och ödelagt stora delar av sin bostad på köpet. Efter ett tag (allt från en kvart till några timmar) släpper man verktygen och skådar sitt verk. Det ser fördjävligt ut. Något som en treårig kunde ha knåpat ihop med händerna bakbundna. Och det som såg så vackert ut inne i ens huvud... Så lär man sig att först skriva ner sina tankar (helst om det är sent på natten) gärna med en klumpig teckning så kan man lugnt och sansat förverkliga idén när den fått mogna något och man själv inte är fullt så manisk.